Albumet Infinite Bach har nu släppts på engelska skivbolaget Rubicon. Det är en inspelning av de fyra omkomponeringar av Bachs fyra violinkonserter som tidigare gick under namnet ReBach. På albumet, som spelades in i januari 2020 i klassiska Abbey Road Studios, spelar violinisten Christian Svarfvar solostämman, ackompanjerad av London Philharmonic Orchestra, samt tonsättaren själv vid cembalo och keyboard.

I skrivande stund (14 dec 2021) har albumet streamats över 850.000 gånger på Apple Music och ligger som andra klassiska album på topplistan.

Här är en teaser med intervjuer:

Bilder från inspelningsdagarna på Abbey Road Studios:

Lyssna på Infinite Bach på Spotify här

 

Årets sista föreställning av Kärleksmaskinen på Stora Scenen i Kulturens Hus i Luleå fick ett mycket entusiastiskt mottagande av publiken. Norrbottens-Kurirens Anders Lundkvist recenserade:

"Dessa högintressanta frågor dryftas under halvannan timme på ett synnerligen läckert och underhållande, såväl erotiskt laddat som bitvis skräckartat vis, i Piteå Kammaroperas senaste fullträff, Johan Ulléns och Sigrid Herraults ”Kärleksmaskinen”.
...
Sigrid Herraults visar i sitt libretto ett skarpt öra för samtidens aldrig sinande flöde av relations- och livsstilsfloskler, och länge är tonen mest dråpligt uppsluppen, men i och med att Mandas besvikelse över sin människolika Ken-docka växer och Ion själv utvecklar en allt högre grad av självmedvetenhet vänds det hela mot mörker, olycka och - en i alla hänseenden fullfjädrat gestaltad - tragedi. 

Huvudrollskvartetten glänser såväl vokalt som skådespelarmässigt, med en särskild guldstjärneglans över sopranen Elisabeth Meyer i rollen som Manda, inte bara för hennes starka inlevelse och vokala vighet utan också för att hon förmådde genomföra det hela trots kraftig bronkit. Joa Helgessons varmt böljande baryton och hans ypperliga kroppskontroll gör honom till en klockren Ion, tenoren Conny Thimander gestaltar dramats ”puppet master” Skarp med demonisk skärpa, och i rollen som Mandas väninna Tea utvinner mezzosopranen Katija Dragojevic stora mängder nervig humor. Lägg därtill en uppsjö finurligt flexibla scenlösningar - där den stämningsgenererande ljussättningen är central - och såklart, Johan Ulléns eklektiska, såväl dramatiskt klirrande och som mjukt följsamma tonkonst och succén är, för att tillgripa en bautaklyscha, given. Glimrande!"

(Norrbottensmusikens ledning meddelar att Kärleksmaskinen kommer att stå på repertoaren för Piteå Kammaropera även nästa år, 2020. Mer information om detta senare!)

 

Den 15 oktober framfördes Kärleksmaskinen på NorrlandsOperan i Umeå. Bengt Hultman skriver i Västerbottens-Kuriren:

"Kan en perfekt robot tillfredsställa mänskliga behov och hur skrivs den perfekta algoritmen för att ge den de fantastiska egenskaper vi kräver? Den frågan ställde Piteå Kammaropera på Norrlandsoperan på tisdagskvällen i det nyskrivna musikdramat Kärleksmaskinen.

Elisabeth Meyer gör rollen som Manda, med en intensivt klingande sopranstämma, som spänner långt upp i registret. Hon har svårt att få sitt vardagspussel att gå ihop, men så kommer ett häpnadsväckande erbjudande av robotförsäljaren Skarp: Köp en robot som blir dig helt underlydande.
Skarp sjungs av Conny Thimander som har en vass, välsmord röst, full kontroll på texten och ett minst sagt plastiskt kroppsspråk - och Manda övertalas att köpa.

Väninnan Tea sjungs av Katija Dragojevic och hennes vackra mezzo passar väl för rollen. Roboten Ion görs av Joa Helgesson och hans barytonröst visar imponerande kvaliteter när han presenterar sina visioner om ett gemensamt liv för en tveksam Manda.

Norrbotten NEO är grupperade i tre sektioner och framför John Ulléns musik under ledning av dirigenten David Björkman. Under Mårten Forslunds regi för ensemblen handlingen säkert framåt och musikerna spelar utsökt med kammarmusikalisk touch. Ulléns musik är genialisk i sina träffande karaktärsklanger.

Sofie Anderssons ljusdesign är optimalt träffande och Annika Öhlund låter verkligen fantasin flöda när det gäller masker och kostymer. Librettot har också rad komiska poänger med dråpliga scener, som när Ion kommer med hem med en sprattlande fisk eller när Manda uppmanas att se över sin aktieportfölj. Marcus Olson har skapat en enkel, mobil scenografi med datorprojektioner och som möjliggör snabba scenväxlingar.

Kärleksmaskinen slutar i en tragedi och dystopi, men är inte desto mindre i sitt kammarformat en operasuccé där text och musik i symbios fungerar."


 

Kärleksmaskinen har nu haft sin urpremiär, den 12 oktober 2019, i Studio Acusticum i Piteå. Turnén fortsätter till Norrlandsoperan i Umeå samt Luleå, Härnösand och Lycksele.

Så här skriver Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet:

"I nyskrivna operor är librettot ofta en svag punkt, men Sigrid Herrault har skrivit ett av de intressantaste på länge. Hon har något att berätta och bygger varken på en roman eller film: här finns en diskussion kring ett övervakningssamhälle, med drag både av totalitär diktatur och vår tids luriga, osynliga kartläggning på sociala medier. 

Johan Ulléns musik lägger sig tätt intill texten, i vackra, melodiska fraser som för berättelsen framåt och då och då stannar upp i duetter. Det är en färgrik, klangbaserad musik, där celesta och allehanda slagverk blir särskilt framträdande. Allt skickligt framfört av fantastiska ensemblen Norrbotten NEO, här förstärkt med ett par extra musiker, under ledning av David Björkman.

Det är roligt att möta Ullén i större format. För några år sedan kunde vi se ett kortare stycke av honom på Kungliga Operan, med scener ur Bernard-Maria Koltès pjäs om seriemördaren Roberto Zucco. Även ”Kärleksmaskinen” utvecklas till en thriller. Mot slutet börjar Ion slita i tyglarna och blir allt mer lik ett Frankensteins monster."

I Piteåtidningen skriver Simon Olofsson:

"Årets kammaropera tar sig an ett dagsfärskt ämne. I en värld där kärlekssökande domineras av dejtingappar och där sexbots redan är en verklighet, är frågan kring vad det innebär att älska och älskas i den digitala eran högst relevant. "Kärleksmaskinen" närmar sig detta ämne inom en förvisso inte speciellt originell ram, då robotar varit klassiska föremål för psykoerotiska skräckdramer sedan E.T.A Hoffmans tid. Snarare än motivet för handlingen är det istället dess utförande som gör "Kärleksmaskinen" till en av årets kanske bästa produktioner. 

Med libretto av Sigrid Herrault och musik av Johan Ullén bjuds lördagens premiärpublik på en välformad hybrid mellan klassiskt och modernt, såväl musikaliskt som librettomässigt. Sopranen Elisabeth Meyer spelar karriärskvinnan Manda som för att råda bot på sin kärleksbrist skaffar sig en robot att älska och älskas av, spelad av barytonen Joa Helgesson. Mellan dessa två utspelar sig ett psykologiskt drama utfört till snudd på scenisk perfektion, inramad av en briljant scenografi signerad Marcus Olson.
...
Musikaliskt, visuellt och skådespelarmässigt är "Kärleksmaskinen" en succé. Norrbotten Neo hittar dynamiken perfekt, och glider med lätthet mellan moderna och klassiska inslag. Sångmässigt gör våra huvudroller ett underbart jobb, och detta gäller också Conny Thimander och Katija Dragojevic, den senare som bästa vän till Manda."

 

Den 12 oktober 2019 har min opera Kärleksmaskinen premiär på Studio Acusticum i Piteå!

Efter premiären följer föreställningar på  bland annat Norrlandsoperan i Umeå och Kulturens Hus i Luleå.

Operan är ett beställningsverk av Norrbottensmusiken. Librettot är skrivet av Sigrid Herrault. Regin står Mårten Forslund för, och Norrbotten Neo dirigeras av David Björkman. För scenografi och kostym svarar Marcus Olson, ljusdesignen är gjord av Sofie Andersson, Annika Öhlund är maskör och perukmakare.

Sångare är Elisabeth Meyer, Joa Helgesson, Katija Dragojevic och Conny Thimander.


Turnéplan

12/10 18:00
Studio Acusticum, Black Box, Piteå

15/10 19:00
NorrlandsOperan, Black Box, Umeå

17/10 19:00
Medborgarhuset, Aspen, Lycksele

19/10 18:00
Härnösands teater, Härnösand

21/10 19:00
Kulturens hus, Stora salen, Luleå


Här förklarar jag och Sigrid vad Kärleksmaskinen handlar om och hur vi bar oss åt när vi skapade den:

 

Kati Raitinens inspelning av The Dark Triad finns nu utgiven på CD av Arcantus. Det går också att lyssna till hela skivan på Spotify.

På skivreleasen i Guldfoajén den 23 mars 2019 framfördes stycket simultant med en specialgjord film av Tina Axelsson.

 

Norrbottensmusiken har beställt en kammaropera med musik av mig och libretto av Sigrid Herrault. Den kommer att ha premiär i oktober 2019 och turnera i Sverige.

Mer information följer senare.

 

Den 5 maj 2018 uruppfördes beställningsverket "Wanderer" för pianokvintett av Uppsala Kammarsolister på Konstakademin i Stockholm. Stycket framfördes även på Uppsala Konsert & Kongress den 6 maj.

Stycket ingår i en serie beställningar Musik i Uppland gjorde speciellt för kammarsolisternas serie med sena Beethoven-kvartetter, där sex tonsättare skulle förhålla sig till eller kommentera en av dessa kvartetter. För min del blev uppgiften kvartetten i B-dur, op.130.

Så här skrev Uppsala Nya Tidnings resencent:

"Johan Ulléns pianokvartett [sic] "Wanderer", komponerad för kammarsolisterna är inspirerad av rymdsonden "Voyagers" resa i rymden med bl a en inspelning av jordiska ljud och jordisk musik ombord.

Verkets långa melodibågar som kontrasterades mot pianots drillar förde tankarna till en sfärernas musik, svag men ändå påtaglig och omöjlig att undkomma. Det syftade också framåt mot konsertens sista verk, Beethovens stråkkvartett nr 13, op 130, vars cavatina-sats ingår i den inspelning som "Voyager" för med sig."

 

Det för flera år sedan beställda nya verket för den elektriska duon essens:1 hade sitt uruppförande på Dunckers Kulturhus i Helsingborg den 13 april 2018.

Verket bär undertiteln "Baroque nightmares for electric clarinet and electric violin" och är en blandning av nutida skräck och barockmusik, i tre satser.
 

Duon Berthold Grosse och Oliver Drechsel som beställde "Strange Lullaby", ett verk för piano och fagott, vilket de uruppförde i Tyskland i november 2017, har under under april 2018 spelat in både "Strange Lullaby" och "Tango Doce" (i en särskild version för fagott och piano) på skiva. Inspelningen ägde rum i Köln och väntas ges ut senare i år.

De kommer också att ge verket sin svenska premiär under två lunchkonserter i Guldfoajén på Kungliga Operan, den 30 maj och 1 juni 2018. 

 

Kati Raitinen har beställt ett verk för solocello av mig, som hon kommer att spela in på skiva på märket Arcantus under våren 2018.

Stycket heter "Dark Triad", med undertiteln "Psychological Tango Traits" och är inspirerat av tre psykologiska egenskaper: psykopati, narcissism och machiavellism. Kombinationen av dessa tre peronlighetsdrag brukar kallas "den mörka triaden".

(Här kan du testa hur mörk din personlighet är.)

 

Den 17 november uruppförs min duo "Strange Lullaby" för fagott och piano av Berthold Grosse och Oliver Drechsel, i kyrkan St Bonaventura i Remscheid, Tyskland.
Stycket är en beställning av de två musikerna, som kommer att framföra verket fyra gånger under en turné i Tyskland. De kommer även att ge verket en svensk premiär i Kungliga Operans konsertserie under våren 2018.

 

Den 12 juli 2017 uruppförs min nya pianokvintett "Elegi" under Vamlingbo Kammarmusikfestival i Vamlingbo kyrka, kl 20.30.
Pianokvintetten är ett beställningsverk av Vamlingbo Kammarmusikfestival. Medverkande musiker är Klara Hellgren, Henrik Naimark Meyers, violin, Riikka Repo, viola, Erik Wahlgren, cello, och Johan Ullén piano. 

Mitt beställningsverk "The accidental triumphs of Pulcinella, prince of everything" för NEO Norrbotten, finansierat av Norrbottensmusiken, kommer att uruppföras av NEO den 24 mars 2017 kl 21.00 på Acusticum i Piteå. (Konserten spelas in av P2 för senare utsändning.)

Ensemblen ville ha ett verk som förhåller sig till ett äldre verk - och jag valde ut Stravinskys "Pulcinella", ursprungligen ballettmusik, som är Stravinskys första neoklassiska verk, där han använder sig av musik av Pergolesi. Det är alltså musik som bygger på äldre musik, som i sin tur bygger på ännu äldre musik...

Jag har plockat ut fyra satser ur sviten och använder melodifragment, tonserier, harmonik mm därifrån, och bakar ihop det med min egen musikaliska stil samt fragment från andra verk jag skrivit. Verket heter "The accidental triumphs of Pulcinella, prince of everything" och spelas även den 26 mars 2017 kl 17.00 i Clara Schumann-salen på Musikaliska i Stockholm under festivalen Svensk Musikvår.


 

Film med smakprov från världspremiären av ReBach:

Under festivalen Svensk Musikvår kommer jag att representeras med två verk.

Det första är klarinettkonserten "Vaknatt" (från 2010), som kommer att framföras av Kristian Möller och KammarensembleN i Grünewaldssalen på Stockholms Konserthus den 25 mars 2017 kl 17.30.

Den andra är det nyskrivna "The accidental triumphs of Pulcinella, prince of everything", som kommer att framföras av ensemblen NEO, i Clara Schumann-salen på Musikaliska den 26 mars 2017 kl 17.00.

 

Nu går det undan: nästa projekt att föras fram till urpremiär är REbach, i Slottskyrkan på tisdag den 22 november 2016 kl 19.00, i Musik På Slottet. 

Vad är nu det för något?
Hösten 2013 snurrade Max Richters omkomponering av Vivaldis Årstiderna runt på Spotify - jag blev introducerad till denna popminimalistiska succé av Christian Svarfvar, och lyssnade formligen sönder verket under ett par månader. När så Christian föreslog att jag skulle skriva något liknande över Bachs violinkonserter, var det som att slå in en öppen dörr: jag har nog aldrig varit med om att komponera så snabbt och med en så oreserverad glädje: jag var som en bebis i en tallrik gröt. Det blev sammanlagt fyra violinkonserter av Bach som utsattes för denna behandling. 

(Fyra?!? Japp. Dels de två klassiska i E-dur och a-moll, därtill de två som rekonstruerats utefter pianokonserter, eftersom dessa är Bachs egna adaptioner av egna violinkonserter, vars partitur har försvunnit: d-moll och g-moll. G-mollkonserten känner du igen som samma musik som cembalokonserten i f-moll...)

Vad är det då för behandling som Bachs violinkonserter utsatts för av undertecknad? 

I likhet med Richter har jag använt delar av originalet, loopat, vänt och vridit, lagt till harmonik och tagit bort. 
Ibland är det så lite som 24 takter som fått stå som fundament för en hel sats, ibland börjar det i Bachs original för att sedan fly ut ur det, stundom börjar musiken med en lång startsträcka i flykten för att slutligen landa tryggt hemma hos Bach. 
I likhet med Richter använder jag mig av repetition och korsbefruktar originalet med en slags populärmusikalisk estetik och harmonik - dock alltid med ena foten kvar i originalet. 

Processen med att välja ut vad som ska användas ur Bachs original var otroligt roligt. Alla har vi ju favoritögonblick i musikstycken vi gillar: ofta sitter man och väntar/längtar efter just de där saliga ögonblicken i ett långt klassiskt verk. 
Hornens djupa C i kvartetten i Figaros Bröllop, det minimalistiska partiet i Petrusjka där trumpeter och tromboner spelar i kanon över orkesterns maniska riff, den tragiska höjdpunkten i skogsduvans berättelse i Gurrelieder, övergången mellan scherzot och sista satsen i Beethovens femma, osv, för att ge några exempel från mina egna preferenser. 

Och lika underbart extatiska som korta, flyr dessa godisögonblick förbi oss i musikens ström. Stopp, kan man inte få vila i det där härliga, stanna en extra stund och bada i det?

Får man knarka musik...?

Ja, såklart man får. Och det är det som har varit min ingång inprojektet, min grundläggande inställning i själva arbetet, och det är min slutgiltiga målsättning med REbach. 

Tune in, turn on, drop out. 

På Kungliga Slottet, Slottskyrkan, den 22 november kl 19.00. 

REbach

Solist: Christian Svarfvar

Stockholms Solister, stråkorkester

Dirigent: Maria Eklund

Cembalo/klaviatur: Johan Ullén

Boka biljetter här:
http://www.musikpaslottet.se/konserter/konsert/rebach/


 

Pressröster om urpremiären av operan Zucco:

"Historien om den italienske seriemördaren Roberto Succo har redan blivit dramatiserad av Bernard-Marie Koltés. På denna pjäs bygger Johan Ulléns bidrag till kvällen, Zucco, en svart thriller som med sina lyriska inslag blir det mest fullbordade verket. Två mord, en kärleksaria från mor till son och ett tonårsuppror hinns med, utan att hastas bort. Jon Nilsson som Zucco och Karin Andersson som Flickan möts i ett kärleksspel som man vet inte kommer att sluta väl."

Loretto Villalobos, Aftonbladet


"Johan Ullén bestämde sig bums för Koltès laddade pjäs om seriemördaren Roberto Zucco; något som heller inte utan vidare låter sig kondenseras till tjugominutersformat. Helt sonika valde Ullén ut två scener, som mycket riktigt grep tag direkt. Psykopaten Zuccos möte med modern, efter fängelsetiden för mordet på fadern, var en känsloladdad nagelbitare som inte stod Puccini långt efter. Medan den unga flickans konfrontation med den vackre våldsverkaren osökt ledde associationerna till Wagner och Elsas utforskande av den namnlöse Lohengrin. Nog känns det att Johan Ullén har kapaciteten att gå upp i fullformat med Koltès pjäs som helaftonsopera."

Camilla Lundberg, Dagens Nyheter


"I den tredje och sista har Johan Ullén tagit två scener från pjäsen Roberto Zucco av Koltès. Det här är alltså inte riktigt en avslutad novellopera utan början till en helaftonsopera om psykopaten Zucco som mördade sina föräldrar och sedan flydde genom Europa och mördade fler. Samtidigt som grundtonen, levererad av mamman, är att man kan vara både omhuldande och avvisande i samma omfamning."

Per Feltzin, Kulturnytt, Sveriges Radio P1

 

Den 19 oktober 2016 uruppförs Johan Ulléns opera Zucco på Kungliga Operans scen Rotundan.
Verket, som är en beställning av Kungliga Operan, bygger på två scener ur Bernard-Marie Koltès omtalade pjäs Roberto Zucco. Koltés pjäs bygger i sin tur på den verkliga historien om seriemördaren Roberto Succo, som efterlystes och jagades av polisen i frankrike, Italien och Schweiz.

Så här introducerar Kungliga Operan verket:
"Den unge Roberto flyr ur fängelset där han suttit fängslad efter mordet på sin far. Han beger sig hem till sin mor och träffar sen en ung flicka som förälskar sig i honom. Vem blir Robertos nästa offer?"

Operan är komponerad för fyra sångare och 16 instrument.

De två scenerna är att betrakta som en teaser, ett pilotavsnitt om man så vill, för en helaftonsopera om Roberto Zucco.

 

Den första mars 2016 uruppfördes verket Conspiracies av Åshilld Henriksen, horn, och Beniko Nakajima Almgren, piano, på Dunckers Kulturhus i Helsingborg, i en konsert arrangerad av Helsingborgs Kammarmusikförening.

Verket är beställt av Åshilld Henriksen och består av tre sammanflätade satser, Exit, Underwater Birds och Neo-Scarlattianism.

Så här skrev Helsingborgs Dagblads recensent:

"Uruppförandet av Johan Ulléns Conspiracies för horn och piano var en mycket stimulerande bekantskap. Tonsättaren satte Henriksen på svåra prov som hon klarade med glans, från de inledande signalerna till uppbrott till de franskklingande danserna på slutet."

 

Musica Vitae, den skickliga och mångsidiga stråkorkestern i Växjö, beställer en version av Dödssynderna för piano och stråkorkester.

Solist kommer att vara en av Sveriges finaste pianister, Terés Löf. Kristina Lugn kommer att medverka och läsa de texter hon skrev för SVT-produktionen av Dödssynderna som sändes i november 2013.

Uruppförandet kommer att ske den 26 februari 2016, i Växjö konserthus, sedan följer en turné till bl a Palladium i Malmö.
 

Trio Nova sprider outtröttligt Dödssyndernas evangelium över Sverige! Här är två recensioner, Fride Jansson i Södermanlands Nyheter:

"Efter paus gällde det för alla tre att bredda sitt register av uttryck, från det slanka och sångbara till det dramatiska, ungefär som när tre skådespelare i sju scener spelar helt olika roller.

För så fungerade Johan Ulléns tango-svit ”Dödssynderna”. Han är själv pianist och har gett mycket tacksamt, rytmiskt och melodiskt, åt klaviaturet. Och det passade Terés Löf perfekt att ta ut svängarna, från det som lät som bastrummeslag och de snärtiga upprullningarna i vänsterhanden på upptakterna till de mer ackompanjerande rollerna.

Stråkmusikerna fick minsann också visa allt deras instrument förmår, från det förföriska växelspelet till gnissel i maskineriet och vredesutbrott.

Bra var det att Klara Hellgren före varje sats berättade lite kort om varje dödssynd och hur Johan Ullén tänkt. Och jag tror att hans komposition kan bli en klassiker som man gärna hör mer än en gång. Så infallsrikt har han skrivit och oväntat och med olika storform i varje sats. Nog har han hört Astor Piazzolla och andra tangomästare, men ändå hittat sin egen stil."

Samt Lennart Bromander I Skånska Dagbladet (klicka på bilden för att läsa):

Trio Nova skördar nya segrar med Dödssynderna. Så här uttrycker sig Uppsala Nya Tidnings Per A F Åberg i sin recension:

"Men det var efter pausen som de stora effekterna togs fram. Johan Ulléns stycke ”De sju dödssynderna” har redan fått flera uppföranden, till och med i tv, och trion har lyft det till en hög inlevelsenivå. Tangon är det självklara musikaliska mediet. Klara Hellgren blev vår Beatrice, vår ciceron, som med sina kommentarer ledde oss från den ena dödssynden till den nästa.

Verket rivstartar med ”Stolthet”, ett nästan parodiskt uppskruvat, Piazzolla-inspirerat, självförhärligande utspel. Sedan följer de andra synderna. ”Avund” var ett nästan gripande triangeldrama, ”Girighet” direkt obehaglig i sin hänsynslösa framfart, ”Lusta” en pyrande glöd som slog ut i lågor först i de sista takterna. Till sist en spänd, kontrollerad ”Vrede” som aldrig tillåts flamma upp – riktigt kusligt! De tre vidunderliga musikerna fick stående ovationer som tack för sin makalösa uppvisning och den närvarande tonsättaren hyllades även han för ett verk som redan blivit en klassiker."

Lördagen den 30 november 2013, kl 20.00, framfördes Johan Ulléns Dödssynderna, sju tangos för pianotrio, i Sveriges Television som "Veckans föreställning".

Medverkande i programmet, som producerats av den eminente Bengt Wennehorst, är Trio Nova och Kristina Lugn.

Programmet ligger kvar på SVT Play till och med den 30 december:

Rolig intervju med mig och Terés i senaste Kammarmusik-Nytt, gjord av Elisabeth Husmark: