Längd: 38 minuter

I. Tango Hybris (stolthet)
II. Tango Acedia (lättja)
III. Tango Invidia (avund)
IV. Tango Avaritia (girighet)
V. Tango Luxuria (lusta)
VI. Tango Gula (frosseri)
VII. Tango Ira (vrede)

Framförd av Trio Nova:
Terés Löf, piano, Klara Hellgren, violin, och Kati Raitinen, cello.
Live-inspelning av uruppförandet i Allhelgonakyrkan, Stockholm, den 21 februari, 2009.
 

Utgivet av Gehrmans musikförlag.
 

”De sju dödssynderna” är ett begrepp som härstammar från en passage i Gamla Testamentet, och fastslogs som dogm av den medeltida kristna kyrkan under påven Gregorius I. Kyrkan skiljer på mindre synder, som förlåtelse kan ges för, och så kallade dödssynder, som begångna var och en för sig är fullt tillräckliga att döma själen till ett evigt lidande i helvetet.

Tangon, å sin sida, uppstod som underhållningsmusik på bordellerna i Buenos Aires, en dansform där köpare och säljare av sexuella tjänster kunde bekanta sig med varandra. Under 1900-talet gjorde tangon en formidabel klassresa, från bordellen, via danspalats och filmsuccéer, till den klassiska konsertscenen. Rötterna i den argentinska synden försvinner dock aldrig. Man skulle till och med kunna hävda, att dödssynderna är rena dygder för en bra tango: stolthet, lusta, vrede och avund är typiska ingredienser i de gamla tangotexterna, och i själva musikens attityd.

Jag har använt olika metoder för att beskriva de sju dödssynderna. Några av dem är rena karaktärsskildringar, som exempelvis de två första: Hybris (stolthet) och Acedia (lättja). Den tredje, Invidia (avund), har jag valt att gestalta som ett svartsjukedrama. Pianot och cellon har en stormigt passionerad relation, när plötsligt violinen uppenbarar sig och förför cellon med sitt spel. Pianot klingar övergivet kvar i bakgrunden. Avaritia (girighet), är den enda dödssynd jag inte lyckades finna någon försonande eller charmig egenskap i. Denna tango formar sej till ett tröstlöst, enormt kvarnhjul, som krossar allt i sin väg. Den femte tangon, Luxuria (lusta), överlåter jag åt er och er fantasi att tolka. I den sjätte synden, Gula (frosseri), begår jag själv motsvarande musikaliska försyndelse. Istället för den klassiska tangons uppbyggnad med återkommande teman, konsumerar denna tango den ena melodin efter den andra, bara nytt material hela tiden, en musikalisk bulimi som får tangon att växa tills den spricker. Den sjunde och avslutande tangon, Ira (vrede), är en långsam tango,där ilskan gradvis kokar upp inombords.

Dödssynderna skrevs för ensemblen Trio Nova, som gav verket sin urpremiär och sedan dess har framfört det otaliga gånger. Många andra ensembler har också framfört det under åren, även i annorlunda arrangemang (viola, horn och piano t ex).

Under hösten 2013 kommer Dödssynderna att vara i fokus för ett program på Sveriges Television. Här samverkar Trio Nova, tillsammans med Svenska Akademi-ledamoten Kristina Lugn, med dansare och spektakulära ljuseffekter till en storslagen helhet. Denna påkostade produktion av Bengt Wennehorst kommer att sändas i Sveriges Television den 30 november 2013.